Oh my godness...

Nu förstår jag varför jag alltid föredragit att mina barn ätit välling istället för gröt! Ungen (L) hade mer gröt i näsan än i munnen efter kvällens äta-gröt-träning. Kladd, kladd och mer kladd. Den här fasen med smakportioner och äta-samtidigt-som-man-har-händerna-i-munnen-och-sen-kladda-maten-i-håret,-på-kläderna-och-på-mamma gillar jag INTE. Tjejen med kladdfobi, ni vet... Givetvis lär sig bebisen "prutta" med munnen ungefär exakt samtidigt som han får sin första sked flytande potatis. Kan man inte få amma de första sex månaderna och sen går man direkt på tacosen som övriga familjen äter? *fortsätter drömma*

Nästa kladdämne är detta evinnerliga kräkande. Jag skojar inte om jag säger att han (fortfarande L) kräkts stora eller små skvättar säkert 15 gånger sedan han åt för två timmar sedan. Och så ser våra dagar ut. Varje dag. Ser fram emot en kräkfri dag så småningom! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0