På ålderdomens rand

...då prövas tålamodet hos de nära. Det kan det iofs göra tidigare än så, t ex som nu ikväll när den charmige *grr* mellansonen dragit i sig en halvliter vatten just innan läggdags. Han har varit upp och kissat 4 gånger hittills, och fler lär det bli...

Tidigare idag var jag på mataffären här i närheten och precis när vi kommer in står en söt gammal farbror med en sån där smart shoppingväska på hjul. Han ler och säger till mellansonen: "men hej, är det du!?" Jag tänker att det kanske är någon morfar/farfar till någon på dagis så det är någon han träffat tidigare. Vi vandrar vidare till fruktavdelningen och var jag än vänder mig står den gamle farbrorn och kommenterar frukten, precis som ett barn skulle ha gjort, och pratar med människorna som försöker komma förbi. Jag börjar ana att det inte står helt rätt till och rätt som det är får hans fru nog och väser irriterat: "TYST!" Den stackars farbrorn tystnar och lommar iväg efter frugan. Fy sjutton vilken sorg och vanmakt hon förmodligen känner där hon står bredvid och ser sin man, kärlek och livskamrat suddas ut av en demenssjukdom. All heder åt de som vårdar sina anhöriga. (Nu vet jag ju inte om så var fallet. Han kanske bara var väldigt pratglad och intog olämpliga mediciner innan han gick till affären, vilket gav honom hallucinationer, och frun var sur och bitter och allmänt less på gubben.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0