Inget ont om distriktssköterskor...

... men vissa saker kan de ingenting alls om!

Jag har ända sen augusti dragits med någon märklig hudåkomma på min ena tumme som gör att blåsor, hudömsning, köttsår (ja, visst låter det nice!?) och till sist självsprickor rullar på i cykler. Hela tiden. Det ena "skovet" hinner knappt läka ut innan det börjar om med ett nytt med nya blåsor. Igår startade det igen för 5:e gången så då ringde jag vårdcentralen för att få en läkartid. Gissar att jag behöver en remiss till en hudläkare. Jag bad uttryckligen om att få komma till en läkare men telefontanten tyckte att jag skulle börja med att träffa en distriktssköterska. Idag gick jag dit, träffade distriktssköterskan, förklarade hela förloppet och visade min tumme som nu har 30-40 små blåsor (om någon dag kommer det att vara över 100 stycken). Hon såg ut som ett frågetecken och bokade in mig på ett läkarbesök nästa vecka... 100 kronor i sjön alltså. När det är dags för läkarbesöket kommer förmodligen blåsorna att vara borta och tummen kommer att vara ett enda stort sår istället. Så här kan jag inte ha det. Inte nog med att det gör ont som f*n med såren och sprickorna - när jag börjar jobba kommer jag att avlida om jag ska hälla handsprit i de såren runt 200 gånger varje dag...

-21 grader imorse. Babyvakten har lagt av i kylan så nu måste jag gå och se om L har det bra ute i vagnen. :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0